Om döva och teckenspråk
Sveriges Dövas Riksförbund bildades 1922, även om den första dövföreningen startade redan 1868 i Stockholm. Det finns ca 30 000 döva och hörselskadade i Sverige som använder teckenspråk för sin kommunikation.
En av SDRs främsta uppgifter är att få bort den okunskap som råder bland beslutsfattare och allmänhet om teckenspråkets avgörande betydelse för döva och hörselskadade. SDR arbetar för tillgänglighet genom teckenspråk i livets alla skeden och på alla områden där döva finns.
Det betyder överallt.

Teckenspråkiga dagis, utbildning, arbete, social service och äldreomsorg.
SDR arbetar för att nyheter och program på TV ska vara teckentolkade eller textade, och för kultur på teckenspråk.
Tillgänglighet för teckenspråkiga döva är t ex att ha rätt tillteckenspråkstolk när det behövs.

Det kan vara allt från ridlägret och yogapasset till massörutbildningen, besöket på banken, högskoleutbildningen, hos familjeterapeuten eller föräldramötet, ja allt sådant som vi människor vill göra i livet.
För den som inte hör, krävs teckenspråkstolk, och det är inte självklart att vi får tolk när vi behöver. Ekonomi och snåriga regler styr.
Här arbetar SDR för att påverka, hitta nya former, utveckla.

Teckenspråk är dövas första språk och modersmål.
Teckenspråket är riktig språk med eget alfabet och grammatik.

I juni 2009 fick det teckenspråket en ställning jämställd med
minoritetsspråken i Sverige.